Harry Potter-ekonomi

Populärvetenskapliga ekonomiböcker är otroligt intressanta att läsa, och det börjar skrivas fler och fler av dem. En bok jag skulle vilja läsa är en som analyserar harry potter-världen där det finns trollkarlar och häxor ur ett ekonomiskt och statsvetenskapligt perspektiv. Om det finns magi, varför finns det då fattiga människor? Varför verkar deras värld inte ha utvecklats på flera hundra år? Vad jobbar trollkarlar och häxor egentligen med, behöver de jobba? Hur kommer det sig att svartalverna verkar vara de enda som sysslar med bankverksamhet?

Dessa och många andra frågor hade jag velat läsa om. Jag är övertygad om att man hade kunnat lära sig mycket av att analysera tänkbara hypoteser kring varför harry potter-världen ser ut som den gör. Eftersom jag inte kan hitta någon bok av detta slag har jag börjat fundera på om det kanske är jag som ska skriva boken. Jag tänkte att jag skulle skriva några analyser framöver och lägga upp här på bloggen, så får vi se vad det leder till!

Men först vill jag dela med mig av en liten bokrekommendation! Under jul läste jag det helt fantastiska fan fiction-berättelsen “Harry Potter and the Methods of Rationality” av Eliezer Yudkowsky. Vilket är en historia om Harry Potter i en alternativ verklighet där han istället växer upp i en kärleksfull fosterfamilj och lär sig den vetenskapliga metoden. Denna helt briljanta pojke använder denna för att utforska och förstå den magiska världen när han introduceras till den. Denna bok ger en perfekt kombination av skönlitteratur och vetenskap! Alla kapitel finns som en ljudbok och kan hittas på itunes eller hpmorpodcast.com, använder du någon annan podcast-app så finns den säkert där också!

The Armchair Economist

The Armchair Economist – Economics in everyday life – Steven E. Landsburg

Jag lånade denna boken på biblioteket i höstas och jag tyckte om den så mycket att jag önskade mig den i julklapp så jag skulle kunna läsa den igen och denna gången kunna klottra, göra markeringar och skriva egna referenser i kanterna. Nu är det gjort och jag kan verkligen säga att detta är en helt fantastisk bok.

Om man söker efter en bok för att förstå grunderna i ekonomi skulle jag tipsa om Homer Economicus. Om du vill läsa en bok som kommer förändra din förståelse av världen genom statistik så skulle jag rekommendera Freakonomics. Om du däremot vill förstå det ekonomiska sättet att tänka, att se världen ur ett ekonomiskt perspektiv: Ja, då är detta boken jag skulle tipsa om! Den kommer förändra ditt sätt att se på världen genom elegant och enkel logik.

Jag känner att jag egentligen borde ägna ett inlägg åt varje kapitel. För att det finns så otroligt många lärdomar i boken som förtjänar föras vidare. med sitt ekonomiska perspektiv skriver Landsburg om ganska vardagliga ämnen, från kartellbildning i kampen att hitta en partner, hur man kan jämföra olika politiska system till varför popcorn kostar så mycket på bion. Något av det viktigaste jag har fått med mig är att förstå att ekonomi inte är en normativ vetenskap. Alltså att ekonomi inte kan berätta för oss vad som är rätt eller fel, vad som är gott/ont osv. Ekonomi är ett verktyg som vi kan välja att använda, den kan berätta för oss vilka effekter vi kan vänta oss av till exempel legalisera en drog. Hur kommer det påverka antalet brukare, missbrukare, skatteintäkter, arbetslöshet osv. Men för att sedan kunna avgöra huruvida det vore bra eller dåligt, ja då krävs en moralfilosofi.

Många kanske har blandar ihop ekonomi med politik, och uppfattar det som att ekonomiska argument har en bias för ett visst utfall. Kanske beror det på att ekonomiska argument just ofta används av vissa personer med en viss politisk inriktning, eller kanske för att många helt enkelt inte förstår ekonomi så bra. Det är en annan sak jag tar med mig från denna boken: ekonomi kan vara otroligt komplext, eller åtminstone låter det komplicerat när usla ekonomiska resonemang sprids i tidningar, kommentarsfält och presidentkandidatskampanjer.

 

Konsekvens i frågan om våldtäkt

Frågan om våldtäkt är en fråga om ägande över sin egen kropp. Att argumentera att våldtäkt är fel är att säga att individer äger sin kropp och sitt sinne. Ägandet innebär att du och endast du har rätt att bestämma över vad som ska hända med din kropp. Om någon vill använda din kropp för sex så måste det du ge ditt medgivande. Om man inte erkänner människors ägande över sig själva så innebär det att någon eller några andra har rätt att bestämma över vad som ska hända med dem. Detta är i grunden en fråga om individuell frihet, en fråga som liberaler brinner för. Eller i alla fall borde brinna för.

Egentligen spelar det ju ingen roll vad den andra personen eller gruppen vill tvinga dig till, om det är att ha sex, att arbeta för dem eller om de tvingar dig att gå ut i krig i deras sak. Våldtäkt, slaveri och värnplikt är helt enkelt inte förenligt med tanken att individer äger sig själva. Att erkänna människors rätt att kunna säga nej till sex, att kunna tatuera sig eller bita på sina naglar om de så vill kanske inte är svårt. Däremot kanske det är svårare att också erkänna att rätten till sin egen kropp också innebär rätten att dricka, äta och röka sådant som skadar kroppen, att kunna vara surrogatmoder eller för all del rätten att ha sex mot betalning om man så vill.

Vissa kanske skulle säga att eftersom vi lever i en demokrati så har vi faktiskt genom att rösta valt att låta staten använda våra kroppar i krig till exempel. Men om man erkänner människors rätt sin sin egen kropp så spelar det inte någon roll att en majoritet av gruppen skulle vilja använda den på ett visst sätt. Tänkt dig fyra personer, som gör en demokratisk omröstning och där tre personer kommer fram till att de vill ha sex tillsammans med den fjärde personen. Enligt demokratins princip vore denna våldtäkt legitim. Hela 75% har ju kommit överens. Och vi har nu gått ifrån principen om att människor äger sig själva. Det är ingen skillnad mellan att dela rätten till sin kropp med fyra personer eller 10 miljoner, kanske kan man säga att du har ännu mindre makt över din kropp när du behöver dela den med 10 miljoner andra.

Frågan om våldtäkt och rätten att säga nej har mer och mer börjat förknippas med den feministiska rörelsen och vänstern. Detta är lite om bakfoten egentligen eftersom vänstern är en ideologi som egentligen står långt ifrån att erkänna människors rätt till sig själva. Desto längre ut på vänsterkanten man kommer desto mer vill de inskränka individers rättigheter. Men jag borde kanske vara glad att den allmäna opinionen kring frågan om våldtäkt går åt rätt håll. Kanske kommer den feministiska rörelsen inse att den är libertariansk.

Människor fattar beslut på marginalen

Detta inlägg handlar om en missuppfattning om hur incitament fungerar. Det är en missuppfattning som är vanlig i analysen av hur politiska beslut påverkar människors beteenden.

Inom ekonomi studeras människors beteenden: Hur går det till när människor fattar beslut? Det brukar sägas att vi antar att människor är rationella. Med detta menar vi inte att vi tror alla människor i alla situationer gör perfekt kalkylerade val, utan att de svarar på incitament. Ungefär: Om priset på bananer ökar så kommer människor köpa mindre bananer.

När någon säger att ”genomsnittsmänniskan kommer inte gå ner i arbetstid för att inkomstskatten höjs” eller ”De flesta människorna kommer inte handla mer öl om systembolaget skaffar kylar” så blandar de ihop korten kring hur människor fattar beslut. Det är mycket riktigt sant att genomsnittspersonen kanske inte ändrar sitt beteende när incitamenten ändras. Men människor fattar beslut på marginalen.

Det är inte genomsnittspersonen vi förväntar oss ändrar beteende när bensinpriset eller bananpriset höjs, det är personerna på marginalen. De är de som står och noggrant väger mellan att köpa fyra eller fem bananer som kommer välja att bara köpa fyra bananer när priset höjs (även om höjningen är mycket liten). Det är därför vi ser effekter på människors beteenden när incitamenten förändras. Och det är just därför vi bör vänta oss att när arbetslöshetsersättningarna ökar så kommer vissa välja att arbeta mindre, att när systembolaget monterar in kylar så kommer försäljningen av öl öka på varma sommardagar och att färre kommer ta bostadslån om amorteringskrav införs.

Om man tänker efter så är detta ett ganska vanligt misstag människor gör, reflekterar över genomsnittspersonens beteende och utgår från att genomsnittspersonens preferenser och val kan överföras till hela befolkningen. Och om man gör detta misstaget så blir det svårt att förklara varför även små skillnader i incitamenten kan få (vissa) människor att radikalt förändra sina beteenden. För självklart kommer inte genomsnittsfamiljen att skaffa fler barn bara för att barnbidraget ökar. Men kanske att det är sandkornet som får vågen att balansera över för familjen på marginalen. På samma sätt kommer inte de flesta försöka få sjukersättning när bidraget ökar. Men vi kan vara ganska säkra på att det finns de som kommer ändra beteenden när förmånerna ökar.

Demokratins baksida

Demokratins baksida – Frank Karlsten & Karel Beckman

(originaltitel: Beyond democracy, översatt från engelska av Joakim Kämpe & Klaus Bernpaintner)

Demokrati är nog ett av de mest missbrukade termerna i samhället idag. Ständigt hör man politiker, debattörer och lobbyister uttala sig att just deras favoritprojekt är ”viktigt för demokratin”. Det låter nästan som att demokratin är vår tids gud som har åsikter om det ena och andra. Som statsvetarstudent har ju faktiskt begreppet demokrati en betydelse för mig. Det är ett styrelseskick, inte ett luddigt normativt begrepp som man har rätt att tolka lite som man vill. Jag kommer ihåg för ca ett år sedan när kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke intervjuades i ekots lördagsintervju och hon berättade att någon kostsam kultursatsning var ”viktigt för demokratin”. Och det fick mig att haja till. Vad menade hon med det, vad är hennes syn på vad demokrati är egentligen? Och varför betraktades detta som ett relevant argument som inte ens behövde ifrågasättas?

Denna bok får en att bli lite nyktrare kring demokrati-vurmandet. Den ställer sig frågande vad demokrati egentligen är, om det verkligen löser alla de problem som vi ofta hoppas. Jag ska ändå säga att detta är en ganska provokativ och agiterande bok. Man måste vara beredd att fundera kritiskt, annars kommer man nog tycka att den är stötande och tröttna. Själv tyckte jag att den var intressant läsning men jag hade hoppats på en mer forskningsanknuten/undersökande bok.

Budskapet i boken handlar om att centralstyrning oavsett styrelseform leder till konflikter, inneffektivitet och förtryck. Denna bok försöker belysa att icke-demokrati inte behöver betyda diktatur. Motsatsen till ”mer makt åt ett utvalt fåtal” är decentralisering där människor får mer makt över sig själva. De mest intressanta delarna i boken tyckte jag handlade om hur stater utvecklas. De kommer av egen maskin alltid svälla i storlek, vad som driver utvecklingen åt andra hållet är teknologisk utveckling och institutionell konkurrens. Något som gör mig ändå lite hoppfull om framtiden!

 

Hur man tjänar pengar på att trycka pengar

Denna text handlar om vilka som är vinnare och förlorare av penningexpansion.

Kontrollen över utbudet av pengar ger möjligheten att tjäna pengar på att trycka pengar. Skillnaden mellan värdet av pengar och kostnaden att trycka och distribuera pengarna kallas seigniorage. Seignioraget är den vinst som tillfaller ägaren av sedelpressen helt enkelt.  Även om vi säger att detta är ett sätt att tjäna pengar, så har inga resurser skapats och därför kan ordet vinst tyckas missvisande. Det är endast en omfördelning av köpkraft från någon annan i samhället till den som äger kontrollen över tryckpressarna.

Vi vet från den klassiska kvantitetsteorin att om vi trycker pengar så kommer priserna i samhället att öka, detta kallas inflation. Och detta gör att det finns ytterligare ett sätt att tjäna pengar på att trycka pengar, nämligen att man drar nytta av det faktum att det finns en tröghet i ekonomin som gör att priserna inte omedelbart anpassar sig till den nya penningmängden.

För att utveckla hur detta fungerar kan vi först tänka oss en situation där priserna i ekonomin omedelbart anpassar sig efter penningmängden. Så när penningmängden fördubblas så kommer priserna (och lönerna) omedelbart att dubbleras. Den som håller i de nya sedlarna har plötsligt blivit rikare, vem i systemet har då blivit fattigare. Den som vid tillfället för händelsen inte hade några pengar kommer inte märka särskilt mycket. Förvisso blev plötsligt alla varor dubbelt så dyra, men lönen höjdes lika mycket så reallönen (vad du kan köpa för lönen) har inte ändrats. I detta fall är all köpkraft som ägaren av sedelpressen fått tagen från de som vid tillfället för expansionen höll i sparade sedlar och mynt som nu blir mindre värda. Om seignioraget tillfaller staten så kan omfördelningen ses som en skatt på sparande. Jag har illustrerat detta nedan (de matematiska uttrycken jag lagt in under bilderna är inte nödvändiga att sätta sig in i för att förstå):

tjäna money

Låt oss nu räkna det faktum att inflation sker med en viss fördröjning. Den första stapeln i figuren blir oförändrad. Men eftersom den första person som håller de nytrycka pengarna kan spendera dem på varor och tjänster med den gamla prisnivån(alltså innan inflationen slår till), så kommer mängden varor och tjänster som kan köpas för den nya mängden pengar att öka.

tjena money

Inte heller vinsten som ägaren av sedelpressen gör tack vare trögheten på marknaden är en vinst i betydelsen som en ökning av det totala välståndet. Även denna vinst är en ren omfördelning från andra människor i systemet. Men denna omfördelning sker på ett mer oberäkneligt och oförutsägbart sätt, och det påverkar fördelningen av välstånd genom hela systemet. De första som får pengarna i handen gör störst vinst. Nästa person i kedjan kommer få del av de nya pengarna senare och därför förlora en del på inflationen men de kan fortfarande vara netto-vinnare av arrangemanget. De längst ner i kedjan kommer ta del av penningexpansionen sist och därför förlora mest. Vad som avgöra din plats i kedjan är hur snabbt din inkomst korrigerar sig till inflationen i ekonomin och om du väljer att konsumera varor och tjänster som korrigerar sig tidigt eller sent i inflationskedjan. Inflation sker ojämnt i ekonomin och för att förstå vilka varor och tjänster vars priser korrigeras tidigt kan vi titta på vilka varor som låntagare lägger pengar på jämfört med den genomsnittlige konsumenten. Låntagare kommer överlag att vara vinnare eftersom de har möjlighet att konsumera till dagens priser men betala tillbaka i morgondagens priser. Deras sätt att spendera kommer därför att vara drivande i inflationsprocessen.

När centralbanker expanderar penningmängden har de inte kontroll över var pengarna hamnar. Detta kan vi tydligt se i Sverige där riksbanken har dubblerat penningmängden det senaste decenniet utan att detta fått synbara effekter på KPI. En stor del av de nya pengarna hamnar i bostadsmarknaden som inte syns i KPI-måttet. Vinnare av detta arrangemang är låntagare och personer som köper och säljer bostäder. Förlorarna är sparare och personer utan kreditvärdighet nog att kunna köpa bostad. Personer som inte har möjligheten att inflationssäkra sina besparingar genom att investera i tillgångar som inte sjunker i värde på grund av inflation kommer vara de stora förlorarna. En möjlig anledning till att männniskor inte protesterar starkare mot penningexpansioner som uppenbarligen förstör värdet på deras pengar är att trögheten i systemet gör omfördelningen nästintill osynlig, men likväl existerar den.

Economics in One Lesson

Economics in One Lesson – Henry Hazlitt

Detta är kanske den viktigaste boken jag läst. Och med det menar jag att den verkligen förändrat mitt sätt att se på ekonomi och politik. Att läsa denna bok har inneburit stundvis förtvivlan och stundvis eufori. Eufori av att känna mig upplyst och klokare, förtvivlan över att lärdomarna i denna bok verkligen inte nått ut till allmänheten. Hazlitt skriver på ett sätt som är lätt att hänga med i och att förstå, och just därför har han fått mig att ofta tänka ”Varför vet inte folk det här?! Jag måste berätta för världen!”.

Första kapitlet tar upp huvudbudskapet i boken på ett generellt plan, alltså ”The lesson”. Efter dessa 5 sidor så handlar resten av boken om hur man applicerar detta tankesätt i ekonomisk analys. Makroekonomi är studiet av ekonomin som helhet. Och Hazlitt förklarar att det är just helheten som många ekonomiska teorier missar i sin iver att förklara och bestämma hur politik ska utformas. Misstaget är att endast titta på de kortsiktiga konsekvenserna för en enskild grupp istället för de långsiktiga effekterna på hela samhället.

Det är för nästan två århundraden som Frédéric Bastiat introducerade det ekonomiska konceptet som vi idag kallar alternativkostnader med sin essä ”What is Seen and What is Unseen”. Genom parabeln om det trasiga fönstret (the broken window fallacy) beskriver Bastiat hur förstörelse inte kan vara ekonomiskt gynnsamt. Visserligen kan det kostsiktigt skapa sysselsättning och mer resurser åt en viss grupp, men eftersom det kommer kräva en omfördelning från någon annan i samhället så är vi på det stora hela förlorare. Misstaget är att endast se vad som faktiskt händer utan att tänka på vad samhället nu tvingas avstå från (alternativkostnaden).

Det är just med detta perspektiv som Hazlitt beskriver missuppfattningar som är så vanliga i samhället. Detta är helt enkelt en hälsokur mot osunt ekonomiskt tänkande. Jag är övertygad om att jag kommer återvända till denna bok om och om igen i framtiden. Rekommenderar starkt!