Människor fattar beslut på marginalen

Detta inlägg handlar om en missuppfattning om hur incitament fungerar. Det är en missuppfattning som är vanlig i analysen av hur politiska beslut påverkar människors beteenden.

Inom ekonomi studeras människors beteenden: Hur går det till när människor fattar beslut? Det brukar sägas att vi antar att människor är rationella. Med detta menar vi inte att vi tror alla människor i alla situationer gör perfekt kalkylerade val, utan att de svarar på incitament. Ungefär: Om priset på bananer ökar så kommer människor köpa mindre bananer.

När någon säger att ”genomsnittsmänniskan kommer inte gå ner i arbetstid för att inkomstskatten höjs” eller ”De flesta människorna kommer inte handla mer öl om systembolaget skaffar kylar” så blandar de ihop korten kring hur människor fattar beslut. Det är mycket riktigt sant att genomsnittspersonen kanske inte ändrar sitt beteende när incitamenten ändras. Men människor fattar beslut på marginalen.

Det är inte genomsnittspersonen vi förväntar oss ändrar beteende när bensinpriset eller bananpriset höjs, det är personerna på marginalen. De är de som står och noggrant väger mellan att köpa fyra eller fem bananer som kommer välja att bara köpa fyra bananer när priset höjs (även om höjningen är mycket liten). Det är därför vi ser effekter på människors beteenden när incitamenten förändras. Och det är just därför vi bör vänta oss att när arbetslöshetsersättningarna ökar så kommer vissa välja att arbeta mindre, att när systembolaget monterar in kylar så kommer försäljningen av öl öka på varma sommardagar och att färre kommer ta bostadslån om amorteringskrav införs.

Om man tänker efter så är detta ett ganska vanligt misstag människor gör, reflekterar över genomsnittspersonens beteende och utgår från att genomsnittspersonens preferenser och val kan överföras till hela befolkningen. Och om man gör detta misstaget så blir det svårt att förklara varför även små skillnader i incitamenten kan få (vissa) människor att radikalt förändra sina beteenden. För självklart kommer inte genomsnittsfamiljen att skaffa fler barn bara för att barnbidraget ökar. Men kanske att det är sandkornet som får vågen att balansera över för familjen på marginalen. På samma sätt kommer inte de flesta försöka få sjukersättning när bidraget ökar. Men vi kan vara ganska säkra på att det finns de som kommer ändra beteenden när förmånerna ökar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *